Det är roligt att se tillbaka på sitt liv, att minnas allt från till lycka till spö och spe, och sedan se vilka lärdomar man dragit från den tid som passerat. Hur man utvecklats och formats.
Jag minns att jag aldrig har varit den där snygga tjejen, jag har aldrig haft den åsikten, kanske för att jag heller aldrig fått höra det. Tvärtom har jag varit hon den smarta, eller ibland hon med humorn. Och riktigt bra dagar, hon med brösten, vad det nu var för en dåre på fyllan som uppenbarligen såg dubbelt eller dylikt. Men häromdagen när jag såg mig själv i spegeln insåg jag att det är nu, efter 30 som metamorfosen på riktigt faktiskt anlänt, att det är nu som jag liksom vuxit in i mitt ansikte och min kropp.
Kanske är det äntligen resultatet av träningen som börjar visa sig, eller efterspelet av den där keratinbehandlingen som fick bort lockarna en sissodär 2-3 dagar, eller så är det så att folk omkring mig i min egen ålder faktisk börjar falna och därmed framstår jag på snart 32 jordsnurr som rätt fräsch för min ålder.
Skämt å sido, så klart är Lillans utseende inte fantastiskt på något vis, och att ens tänka tanken att försöka tävla med de fasta, snygga, oftast blonda och blåögda flickorna födda -90 går än idag icke. Men vad roligt det ändock är att se sig i spegeln och tänka att det nog inte är så sjukt farligt i alla fall. Måste tyda på mognad och att jag inte bara slagit rot i min uppenbarelse utan även in i min själ, mognad och blivit vuxen. Accepterat mig själv.
För 10 år sedan hatade jag det lilla uns till fett som jag hade på min kropp, jag tyckte jag var fet och ful, ändå så vägde jag kanske 5 kilo mindre än idag. Tänk om jag hade vetat då att jag skulle få än mer rumpa, höfter och tuttar, då hade jag nog hållit käft och njutit av det som var. Levt i nuet och haft x-small så länge det bara var möjligt, jämfört med nu då jag är en ständig small och gläds över varje dag som vågen inte visar över 57. Så istället för att gnälla över din uppenbarelse, njut istället av nuet och av dagen och tänk tillbaka. År 2022 är jag troligen en medium som väger runt 65 kilo, en boll som tultar omkring i lågskor.
Jag längtar verkligen inte dit och kommer göra mitt yttersta för att inte hamna där, men om så blir fallet så måste jag ändå älska mig själv för det är ju faktiskt jag som satt mig i situationen alldeles själv, antagligen då genom fel kost och utebliven träning. Jag sade samma sak till en av mina deltagare idag, en medelålders kvinna som ville gå ner 2 cm runt midjan. Det finns inga genvägar, allt handlar om hur mycket energi du stoppar i dig vs gör av med, till det kommer din ämnesomsättning. Ät och drick vad du vill, det är ditt beslut. Du får göra precis vad du vill, så länge du mår bra – det är det viktiga, men använd ditt sunda förnuft om du vill se resultat. Och kom ihåg att dagens resultat kanske kan vara ditt mål om ett decennium.
Så njut av stunden, livet nuet, som det är idag, men använd dig av sunt förnuft. Jämför med vart du var för 10 år sedan och se din egen utveckling och gläds åt denna istället för att sparka på dig själv och de få skavanken som faktiskt är något att tala om. Du vet aldrig vart du hamnar eller hur framtiden ser ut, så våga leva idag.