And then I became a lesbian

Have you ever tried separation? Ever tried it with anxiety? I have. I actually do it every other week, cause then I leave Stockholm for Gothenburg and the other way around. Honestly, I feel sorrow every time I leave one city, love and happiness when I reach another and kind of confused in between, but it does not matter. Right now I am standing with one foot in each municipality and I love it. Therefore I guess I recommend separation filled with anxiety, even though it is hard and sometimes exhausting and definitely once or twice brings out the tears. Because you learn to appreciate and revalue different things in life, actually all things, and people. And my own appearance and existence.

I do not understand how it happens, but it seems like I have spent the last couple of years in some kind of rush, like I am always running late for something. And trying to multitask, just to check things off the to do list, trying to ease the weight that I have put on my own shoulders. Sweating, rushing, running, telling myself that it has to change, that I have to rethink my behavior and plan better. Still, I almost always make the deadline or whatever it might be that I am rushing for, just in time.

Last week it was all the same, no exception, I was running around, looking for a street in Stockholm that I had never heard of, trying to find my way and make my appointment on time. Of course I was multitasking, trying to understand a map, drinking a take away tea and chatting with a friend on Facebook at the same time, trying to find an opening in my busy schedule during my next visit in Gothenburg for her and me to sit down and have coffee together.

I am a proud owner of a smartphone. Unfortunately it is not always very smart, according to me, even though it tries to be. You see, while chatting with my friend I once again had to explain what made me move to Stockholm, and at the same time I realized that I once again was lost in Stockholm and late for my meeting. Therefore I just wrote quickly in Swedish that everything almost happened in one day, without realizing that I misspelled some words. Fortunately a smartphone can tell when you misspell something and therefore correct the error for you, unfortunately in this case, it corrected everything but created something totally different than the message that I wanted to send.

I wanted to say “Everything happened in one day”, in Swedish “Allt hände på en dag”, but because of me not being able to spell the phone wrote “Allt hände på grund av en dam” (if you translate it, “Everything happened because of a lady”). And yes, my friend, who has seen me around with different men, might know that I have been engaged with a guy and so on, probably stopped breathing for a little bit. Then she asked; “Lady…?” (Dam) and since I really did not have time to read the full message and figured that she was the one who could not spell I said “yeah, yeah, whatever” or something like that.

The day after we spoke again concering that space in our calendars that we were looking for. This time I was not stressed out or in any kind of rush, this time I was folding laundry and was fully focused on my conversation with her. Therefore it came as a chock when she asked me to tell her everything about this special lady of mine. Was she the love of my life? Did it not feel funny to move for love? Let us just say that it took us like 30 minutes and lots of laughter to sort out what really went down.

Almost 36 hours. That is how long my friend believed that I was gay. That means that she had 36 hours to spread the word. I do not really care though, worse things have happened so I did not even ask her find out if she had told anyone. Cause really, it does not change a thing. It does not matter if you are in to boys or girls, or maybe both. You are hopefully still the same person, and that is the important part.

Sure, I have to admit that there have been times in life when I have hated men and that I have wished that I was a lesbian, or at least a bisexual, but that I have to live with the fact that I am straight. And, I have several friends that choose people of their own sex in front of the opposite, and I am not sure that their love lives always are much easier than mine. I do not believe that it is a question of gender; it is the emotions that cause the problems I think.

But even though everything was a huge misunderstanding I was very happy, cause the entire situation really showed how open minded my friends are. Apparently I can do and become almost anything over night, they still appreciate and approve, they stick by my side and stay there not matter what. That epiphany made me realize something once again, knowledge I should remember everyday.

I am so grateful for my life and everyone that I have let in to be a part of it. So happy that I am allowed to be whomever I would like to be, no matter what the change implicates. And of course it is the other way around too, very few things would make me take a step back and out of a friendly relationship. Never be judgemental, that is only your loss.

So now I will try to remember this. I am glad that I have chosen the people in my life with care. Overexcited that nothing really can break us all and the bond we share and that they will never judge me. Cause that is real friendship. That is love. I hope it will last forever.

Only dead fish follow the stream

I did Stockholm today. Again. But more for real this time, now when I seem to find my way. Walked around, found the time to stop and talk to people that I have never met before, making new friends, learning new destinies. I love it. Love the fact that I have more time than usual to give for once. Allowing myself to find my new favorite places, my waterholes.

Right now I am on vacation, or at least that is what my status should say on paper, and somewhere it probably does. Even though I am sitter here, way past midnight doing the thing I love the most – copywriting.

Right now there is a lot of work and to find more strength and energy – working out. I am having a great time teaching the people here the relaxed kind of attitude that I bring, forgetting choreography, laughing at myself dancing off stage and so on and so on. At first I think they got kind of scared, now they are getting used to my perplexed behavior and they totally bare with me. You got to love that too.

And I have met the best man ever. Not in a male way, more in a sales person way. I do not know what he does, but as soon as he appears, everything he sends my way (and then I usually is in some kind of dressing room) fits perfectly. Unfortunately he works at G-star and therefore I can not afford stopping by his store very often, but one day I did just to try on those pants that I am so in love with and really want. He was not working that day and the jeans that I had dreamt of for weeks looked like crap on me. So strange, but still good. That meant more money left for other things than expected this month. But of course I went past his store yesterday “by mistake”. Today I own two pairs of G-star jeans and will be eating oatmeal until 2015. Darn, but still, I look really good in my new denim so I am trying to persuade myself that it was totally worth it. That I would have regretted not buying them. I honestly probably would have, cause when I really fall in love with something I really want it. And that brings me to todays dating, or the WTF of the day.

Men are so much more interested in me here; at least they show it more than back in Gothenburg. It is very different, indeed, and I have not really decided yet if I appreciate that men go out of their way to talk to me, to ask me out. Todays WTF no 1 was a man who asked me out at the supermarket while I loud and clear was discussing with myself which yoghurt to pick. To me, talking to yourself shows that you are either a crazy person or just want to be left alone. If you add the fact that I had been working out for almost three hours and therefore was soaked in sweat, smelly, stinky, nasty. Any sane person would leave me standing with the dairy products but not common men from Stockholm. One wanted to help me to pick out the perfect breakfast, and after recommending some products he suggested that we should have that breakfast together. Not a chance, but I was well mannered and just said no thank you. Very strange I thought to myself but went on grocery shopping, looking for Stevia, and then it happened again. The WTF of the day no 2.

Who tries to pick someone up at the shelf with all types of sugar? And then jokes about that I seem really sweet. Wondering if I would like to be his sweetie pie, the sugar in his coffee. Just shoot me, I am so sorry, but things like that just have to go. And this time I was not as nice as I was to the milkguy. Anyhow, he got the picture and I went home, thinking WTF. Maybe I should have been flattered. But, only dead fish follow the stream.

I know that I said that I will not write more in Swedish and that promise I will keep. But sometimes I feel like the Swedish singer and songwriter Veronica Maggio, therefore I just have to add one of her lyrics that I believe describes my thoughts when it comes to men right now. Cause honestly, when people try to pick you up at the supermarket I am so satisfied with being single.

Usch, hur kunde jag dejta det där?
Att jag trodde det skulle fungera
Det började bra, men sen efter nån dag
Försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i år
och definitivt inte sista
Det brukar bubbla från start
Med spännande prat
Romantiska möten med kyssar

Men sen tröttnar jag direkt
Vilken äcklig andedräkt
Hans irriterande tics
Han är royalist
Jag förtjänar faktiskt något bättre
Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill

Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så

Jag har verkligen provat med allt
Jag har träffat, för fan, hela världen
Från Paris till Shangai, slitna jeans och kavaj
Jag har till och med surfat på nätet
Men jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?

Nej, jag hittar ingenting
Ingen groda som blir min prins
Bara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tät
Varför ska jag nöja mig med nåt mindre,
när jag vet jag kan fixa vem jag vill?

Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Dom har jobbat på bank, dom har rest överallt
Jag har gett alla den chans jag har kunnat
Dom har vart snygga, dom har vart rika
Dom har vart stygga, dom har vart dryga
Men inte nånstans har det funnits nån man
Som lyckats få mig att mjukna

But I did promise to date, and I will. But first, I am finishing up in Stockholm and going back to Gothenburg for the weekend, it is time for glitter and glamour for one night and therefore it is time to shine in every way possible. I will put love on hold for just a little bit.

Just for 48 hours or so. It is Studio 54.

Avsked – Nystart – Joyride

Jag lämnade Göteborg, tog på flera sätt avsked av de som står mig närmst med löfte om att komma tillbaka snart. Tillbaka till det som jag fortfarande kallar för hem. Så det var inte riktigt hej då, mer vi ses snart.

Allt har gått så fort. Har jag hängt med är en fråga jag får ständigt och svaret blir alltid det samma, jag vet inte. Kanske. Men jag måste våga, måste chansa. Det finns en möjlighet att jag inte trivs alls, jag är fullkomligt medveten om det. Men spelar det någon roll? För i det långa loppet har jag ju ändå lärt mig någonting, även om det skulle innebära att jag återvänder till Göteborg med svansen mellan benen och erkänner att storstaden var för stor för mig. Nu tror jag inte att det kommer att hända, men man skall aldrig säga aldrig.

Glöm inte höra av dig, det är det andra som alla har sagt. Och visst vill jag, men tiden går så fort. Eftersom jag fick tillgång till lägenheten förr än vad tanken var tog jag över flyttstädningen och ibland bannar jag mig själv över min pedantiska ådra. Efter tio timmar av konstant städande och pysslande var jag ändå inte nöjd och insåg att jag både glömt att äta och dricka på en hel dag. Springer därför osminkad och sliten till den lilla butiken som ligger runt hörnet, handlar snabb bukfylla och får i kassan komplimanger för min fina dialekt. Än en gång får jag höra att jag har utpräglad göteborgska, jag som trodde att min svenska var en blandning av mycket. Sen kom kommentaren som jag inte ville höra första dagen i Stockholm. ”Hur fan kunde du flytta hit? Göteborg är mycket bättre!”. Och orden uttalades av en stockholmare. Vad bra tänkte jag, det kan ju inte börja på ett bättre vis. Men hittills har Stockholm verkligen bara visat sig från sin bästa sida. En vacker stad med trevliga människor och min lilla lya är numera ren och snygg, börjar skapa ett hem. Inreder, sliter, jobbar, handlar nytt, går vilse, tränar, fikar och upptäcker. Tiden går fort och jag anar att det år jag planerat att vara här uppe kommer gå snabbare än kvickt.

Blev kontaktad av en läsare, någon som följer min blogg från andra sidan jordklotet och som var, och är, trött på Google translate. Utled på att översätta svenskan och missa de nyanser i det svenska språket som berättas och som man bara kan uppfatta om man förstår vårt, mitt, modersmål. Men det är klart, jag är ju en av de förunnade som har två nästan tre födda tungor. Alltså förstår jag fullt ut argumenten som min läsare förmedlade, och från och med nu har jag lovat att bara skriva på engelska. För så klart vill jag att alla skall förstå det jag skriver. Och det är bra träning för mig som förhoppningsvis kan leda till att jag utökar mitt skrivna engelska ordförråd.

Alltså är det här mitt sista blogginlägg på svenska. Framöver är det någon form av lingua franca som gäller och då jag tror att all förändring är bra så kommer min blogg även delvis att byta inriktning. Bara lite sådär. Tidigare har jag skrivit om tankar och känslor, händelser som påverkat mig och dylikt, och så klart kommer dessa funderingar med ibland snudd på svammel att fortsätta. Men jag tänkte även låna en idé som jag fick av en fin vän här i Stockholm. För jag är rookie, så det är nu jag skall passa på. Jag är i en ny stad, bland nya uppgifter och nya människor, i en ny lägenhet och lever ett liv kantat av nya vänner och framför allt, nya män.

Alltså är det dags att börja dejta, testa nya marker och helt enkelt se vad Stockholm har att erbjuda. För visst vill jag träffa den rätte, men orkar inte anstränga mig att dejta om jag inte känner att det finns något att bygga på. Fjärilar i magen, eller i alla fall lite pirr – då har jag lovat någon som står mig nära att mannen för stunden får en andra dejt. Att jag skall ge honom en ärlig chans. Och det kommer jag definitivt att göra, samt från början vara straight med att om det inte klickar, då är det bättre att bara vara vänner. För sådana behöver jag också i denna nya stad, så det är banne mig inte fy skam bara för att hjärtat kanske inte vill vara med. Oavsett, jag räknar med att välja fel avtagsväg några gånger, kyssa en och annan groda, men till slut möjligen hitta min Mr Darcy. Så klart skall jag redovisa mest möjligt i bloggen, för jo, det skall ju vara någon form av dagbok, eller i mitt fall då jag är så dålig på att uppdatera – veckobok. Det blir ett avslut men en nystart, en början. I en annan stad, på ett annat språk.

From now on I will only write in English. Cause of course everyone that I know all over the world that wants to follow me should be able to follow me. Whatever I do, wherever I am. All I decide to try, analyze, maybe love, maybe regret and finally evaluate. Up to date, honest and straight. Right here.

Believe me, you are in for a treat. You will not regret joining my ride – cause it is usually a joyride.

En försmådd kvinna

Vi hade lite tjejmiddag för ett tag sedan, fast nu när vi börjar komma upp i ålder kan man nog mer kalla det damträff med trerätters. Egentligen är det lite tokigt, för 10 år sedan ansåg jag att man var nästan död om man var över 30, idag känner jag mig ung och är i bättre form än någonsin trots min ålder. Och tycker så klart att när klockan är slagen och du fyller 45, då är det bara att ge upp för då är det dags att tackla av. Undrar vad jag tycker och tänker om 10 år. Saker och ting, åsikter och uppenbarelser, och uppenbarligen syn på kvalité, förändras med åren. Den billiga pastan från förr är utbytt mot förrätt fylld av rom och räkor, häxblandningen med Explorergrund mot alkoholfritt bubbel. När man tänker efter är det skönt att bli äldre ändå, man är ju faktiskt mycket klokare.

Under middagen slog det mig dock, det är egentligen helt knasigt hur kompetenta vi alla är. Och helt fantastiskt att jag har så många fina, intelligenta och ambitiösa väninnor. Jag ser ut över hela min kvinnliga bekantskapskrets och tänker samma sak. Det finns någonting av allt, högt och lågt, från alla branscher och med all världens kunskap. Vi är driftiga, fokuserade och tillsammans skulle vi nog utan problem kunna regera, sköta och upprätthålla en hel nation på ett riktigt bra vis. Vi är som en Gott & Blandat påse både utseende- och kompetensmässigt, det finns något för alla smaker, syften och tillfällen. Ändock, när vi kloka kvinnor ses, vad är det vi, som säkert tillsammans skulle kunna skapa världsfred, diskuterar?

Jo, dessa förbannade karlar och relationer.

Alla vill vi träffa någon, alla vill vi dela livet med den rätta. Eller åtminstone han som är rätt just nu. Alla har blivit sårade, svikna, förbannade, försummade och en massa mer, ändå vill vi upp på hästen igen för vi vet att man måste våga för att vinna. Så vi tar sats och hoppar upp i sadeln gång på gång, får oss en ordentlig åktur oavsett om det är via skritt, trav eller galopp, och sen sitter vi på dammiddagen igen och sörjer eftersom kusen även denna gång inte var rätt för stallet. Pratar om allt som gick fel, vad han gjorde, vad vi gjorde, vad vi lärt oss och hur vi skall vara i nästa förhållande. Och sen lite till om vad han gjorde, hur illa han betedde sig.

Och ja, de är svin hela bunten. Åtminstone de flesta som jag har träffat. Så hade jag kunnat skriva. För det är sant. Men jag vill ändå slå ett slag för det manliga släktet. För vi kvinnor, vi är inte så himla enkla heller och att sitta och säga att vi inte kan bete oss som intrigmakerskor, som satmaror och häxor, det vore lögn. Speciellt om vi känner oss illa behandlade, det finns verkligen ingenting som en försmådd kvinna.

Vissa har den genen, att de kan göra vad som helst mot en person som gjorde dem illa. Gå ur sin väg, lägga sin energi på att skada någon som skadat dem eller någon som står dem nära. Kort och gott, lägga all sin kraft på hämnd, och jag vet att många kvinnor antagligen tycker att jag borde hålla vårt släkte om ryggen här, men jag tycker sällan att det är befogat att länge och väl spendera all ens vakna tid på att fokusera på den perfekta hämnden. För det borde vara otroligt tröttsamt. Barnsligt. Helt ärligt så vet jag vet att så är fallet.

Det är länge sedan nu, men han sårade mig helt obeskrivligt. Jag har förlåtit nu, men det tog lång tid, flera år. En period då jag var bitter och hade en baktanke med nästan allt jag gjorde – att han hela tiden skulle se hur glad jag var och hur bra jag mådde utan honom. Och att alla omkring mig skulle veta vilket svin han var. Eftersom jag verkligen mådde skit utan honom kan ni säkert förstå hur slut jag var, för det är verkligen energikrävande att hålla en fasad dygnet runt och ständigt förmedla denna till andra. Gandhi sade: Att hysa agg gentemot någon är som att hålla i en brinnande sten och förvänta sig att det är personen som man avskyr som skall bränna sig. Buddha sade: Svartsjuka och hat är som att dricka gift och förvänta sig att den man inte tycker om skall dö. Kloka män, för det är helt sant. Jag är så glad att den insikten till slut nådde även mig.

Men jag ser hur kvinnor runt mig fortsätter. En tog sin dotter och flyttade långt, långt bort. Berövade en far sitt barn, och inte för att han var eller är en dålig pappa, nästan enbart för att hon var förbannad. För han lämnade henne, känslorna tog helt enkelt slut, men han skötte det snyggt. För han ville fortfarande vara pappa, finnas där och ha en bra relation med sin före detta och sitt barn. Tyvärr är det man vill inte alltid det man får, och speciellt inte med en försmådd kvinna, så hon gjorde allt i sin väg för att försvåra hans önskan. Dessa kvinnor låter sällan vattnet rinna under bron. Eller ens fylla en flaska.

En annan bekant försökte behålla en man genom att låtsas vara gravid. Efter 4 månader blev det dock ohållbart eftersom killen anade oråd när hennes mage inte växte. Så klart lämnade han henne på stört när han avslöjat hennes bluff, och trots att det var hon som ljugit var det hon som blev arg och kände sig bedragen. Som hämnd anlitade hon ett par killar som slog ner hennes ex, vad jag förstår kommer han för alltid att halta lite lätt efter den omgången. Pinsamt, vidrigt och bara förbannat hemskt. Men det vågade jag inte säga till henne. För då hade jag väl fått stryk jag med.

Så ibland undrar jag hur vi tänker när vi kastar sten i glashus. För det är väl ändå det vi gör, när vi talar illa om eller försöker skada de som en gång betytt otroligt mycket för oss. Det är ju sällan en persons fel att två träter och att vi lägger tid och energi (även om det är på hämnd) visar ju bara på att vi fortfarande bryr oss, inte på motsatsen.

Oavsett, jag kommer fortsätta sitta med fantastiska kvinnor på dammiddagar och diskutera män istället för hur vi kan motverka svälten i Afrika. Jag kommer fortsätta spy galla över de män som sårar mig och kanske till och med gråta en skvätt över desamma om jag känner att det behövs. Och jag kommer verkligen, gång på gång, låta mina kloka, fina och underbara väninnor att göra samma sak. Men en sak är säker. Jag kommer försöka att påminna mig själv och mina nära och kära om att vi kvinnor inte alltid är Guds bästa barn heller, utan tvärtom kan vara Djävulens försmådda avkomma. Även om det är jobbigt att erkänna.