Sexuella trakasserier, eller?

Jag är kvinna, kommer från arbetsförhållanden där det varit dresscode och mentaliteten håller i sig. Jag har oftast klänning eller kjol, nästan alltid klackar och även om jag i grund och botten är en pojkflicka så hör smink till min absoluta vardag. Inte bara för att det får mig att se bättre ut, utan även för att jag osminkad ser väldigt ung ut. Nästan som ett barn. Och har än svårare att inge respekt. Speciellt bland mina manliga kollegor. Jag har absolut inga problem att röra mig utan make up bland folk på min fritid, tvärtom är det vad jag föredrar, men verkligen inte på jobbet.

Folk, speciellt män, får säga vad de vill. Och männen gör det. Men det ÄR svårare för kvinnor att göra sig hörda, synas, ta plats. Definitivt om vi inte använder våra kroppar eller vår sexualitet får att ta oss dit där männen redan är. Det är så mycket i ropet just nu, att kvinnor land och rike över vill göra sig hörda, få luft och sparkar bakåt, framåt och uppåt med kändisar i spetsen och jag tycker det är bra. Rent ut sagt, jag tycker det är fantastiskt. Jävligt fantastiskt. Sångerskan Zara Larsson har gått i bräschen och bland annat trätt en kondom över smalbenet för att visa hur töjbart detta preventivmedel är. Att män som säger att de inte kan använda kondom eftersom de är för stora när de har erektion, de snackar skit. Och hon har sagt och gjort så många fler saker som är så kloka, så vettiga, så mogna. Och speciellt om man ser till att de kommer från en tonåring. Jag var verkligen inte så vettig när jag var tonåring, det var väl då jag upptäckte sex, droger och rock n’ roll och blev helt uppslukad av det. Jag önskar jag hade tänkt mer som Zara Larsson, banat väg för mitt kommande kvinnliga släkte, för det är faktiskt det som det handlar om. Jag bara hoppas att hon orkar fortsätta denna kamp, trots att det blåser en manlig orkan därute.

Responsen bland många (men långt ifrån alla) män blev, om man hårdrar det, att hon var en spinkig hora, en jävla brud som borde våldtas. För det är klart att det blir jobbigt när någonting som man hävdat stämmer visar sig vara lögn. Det finns helt enkelt inga manliga genitalier som oavsett tillstånd är för stora för kondom, och Zara Larsson knäppte alla dessa män, som taffligt påstår att de inte kan använda gummi, rätt och slätt på näsan. För oavsett hur smal hon är, jag skulle säga att en kvinnas vad alltid är större än en snopp oavsett tillstånd på den senare. Säger man något annat har nog inte bara blodet lämnat hjärnan, och då sannolikt för gott, utan man behöver även en kurs i anatomi.

Det var fotbollsmatch och på vägen tillbaka in till stan promenerade jag ensam genom Solna. Vädret var helt ljuvligt och stämningen uppsluppen då hemmalaget AIK (som jag förvisso inte håller på) hade vunnit och jag i min tur var glad för jag visste att jag skulle spendera resten av kvällen med en man som jag tycker om. Med ett leende på läpparna passerade jag ett skränande killgäng med en snittålder på max 25 år som tillsammans gapade samma sak, gång på gång på gång.

”VI SKA HITTA EN DJURGÅRDSHORA, EN LITEN DJURGÅRDSHORA, OCH VI SKA VÅLDTA HENNE, IGEN OCH IGEN, SÅ SOM AIK GÖR.”

Det här handlar inte om att jag håller på just Djurgården. Eller att jag är en liten tjej, eller ens att jag är tjej. Det här handlar inte om att jag passar in på beskrivningen när det kommer till vad och vem de vill förgripa sig på. Det här handlar inte om AIK, det här handlar inte om DIF. Alls.

Det här handlar om män. Eller mer specifikt, det där handlar om män i grupp.

Jag hoppas så att pojkarna inte förstår vad de skriker. Att det inte ligger något som helst allvar bakom det som de förmedlar, men å andra sidan, varför säga det då? Och varför skall vi acceptera? Men är det kanske bara på skoj? Inte allvar? Oavsett, jag skulle aldrig säga någonting nedlåtande och sårande för att sedan förringa det som jag precis sagt. Säga att det var ett skämt för att slippa ta ansvar.

Män är nio gånger av tio fysiskt starkare än vi kvinnor. Om de är flera som agerar tillsammans så skulle jag säga att chansen är minimal för en tjej att komma undan. Det är anledningen till att jag inte går hem ensam i mörkret utan nycklarna dragna likt ett knogjärn, eller med någon i telefon som kan larma om något händer. Eller lägger sjuka summor på taxi varje månad. Jag är sjukt trött på att vara rädd, blir matt när jag tänker på all den energi jag lägger på att ta mig hem safe and sound. Men jag vet att det är mödan värt, att så mycket som möjligt förekomma det som inte får hända men som ändå händer, det är värt allt.

På en före detta arbetsplats fick jag ständigt höra att jag skulle gå före mina manliga kollegor uppför trappan, för det var ju så trevligt att titta upp under min kjol. En annan gång, på en annan arbetsplats, fick jag höra att jag skulle sluta suga av min chef. För jag var förkyld och det var ju han också, så det var ju exakt så jag måste ha blivit smittad. Jag tyckte det var roligt sagt, de första 30 sekunderna i alla fall. Sen sjönk det in. Hur nedvärderad jag precis blivit. Hur härskartekniken precis slagit mig på käften och hur indoktrinerad jag är som inte direkt reagerade utan accepterade. Igen, män får säga vad de vill, och de gör det. Om jag inte ler och skrattar åt något som är en nedvärderande kommentar, då har jag ju ingen humor. Jag fattar liksom inte skämtet, när det egentligen är så att hen som kläcker kommentaren bara vägrar ta ansvar för sitt eget tyckande och tänkande. Gömmer sig bakom humorn, den som jag inte begriper ens när jag tänker till. Den som jag verkligen inte vill förstå men ändå är jag så äckligt medveten om att den existerar.

Jag vet att man egentligen borde säga något, föra frågan högre upp i organisationen. Men jag, och många med mig, mäktar inte med. Statistiken visar att väldigt få fall tas upp, ännu färre fall leder till domstol och där slutar det oftast med någon form av förlikning och inte ens en smäll på fingrarna. Ska man orka med det också när man ändå kämpar för att prestera dubbelt upp, för att få respekt, ett erkännande? För det är ju det jag som kvinna måste om jag vill synas, höras, helt enkelt finnas lika mycket som mina manliga kollegor. Om jag nu inte vill använda min kropp, min sexualitet, tugga taggtråd eller dra snuskiga skämt. Så jag tackar Zara Larsson och alla med henne som orkar stå upp, fortsätta kommunicera trots glåpord och ruttna tomater.

Nej, de som säger att vi tjejer bara gnäller, byt liv med oss en dag. Välkommen till vår vardag. Låt dina kvinnliga kollegor klä av dig med blicken, nypa dig i rumpan och be om oralsex eller varför inte en snabbis på toa. Låt dem skratta åt dig och inte med dig, låt dem nedvärdera dig och din kompetens och låt dem behandla dig respektlöst bara för att de kan. När de gjort allt det där, acceptera deras beteende med ett leende, för allt är ju bara på skämt. Och kom ihåg att allt handlar om att du är för dum för att förstå det roliga i kråksången. För det är absolut inte sexuella trakasserier.

Eller?

sexuella+trakasserier+sp105a3e

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: