Mitt år

12ord

Ett helt nytt år. Mitt år. Jag bara vet att det är det.

2015 sög i mångt och mycket, mycket upp och ner, fram och bak, men jag gick levande ur alla utmaningar även om det tärde. Visst, de sista månaderna, då vände allt och det blev en ljusning som gick mot solsken och som avslutades med en solsemester. 2016 började helt enkelt fantastiskt, på en sandstrand på Bali. Och det fortsatte bra. Allt som jag tagit mig för, allt som jag har någon form av ansvar för, under januari månad har blivit så bra. Februari har fortsatt på samma spår. Jag trivs hemma, jag trivs på jobbet, jag trivs på gymmet, jag trivs med mina vänner. Kort och gott, jag trivs med livet och har funnit ett lugn jag inte ens visste att jag saknade. Jag är trygg.

Någon sa att de tycker att jag jobbar för mycket, ifrågasatte varför jag gör det. Och jag sa att jag inte ser det så alls, att jag bara arbetar med saker som jag älskar och då är det inte direkt en uppoffring. Visst, jag önskar att dygnet hade fler timmar, men det är någonting annat. Tvärtom njuter jag av att se vad jag åstadkommer, att det faktiskt händer något när jag får lägga manken till och anstränga mig. Att jag värdesätts och anses kompetent. Pappas flicka från Gotland har blivit stor och självständig, presterar till fullo och lyckades nyligen signa både Google, Kanal 5 och LinkedIn till vårt nästa evenemang, och Fredrik Reinfeldt kommer också dyka upp. Om man får klappa sig på axeln i landet brunsås så gör jag det.

Kärleken är jag också trygg med. Att jag är själv. Singel. Träffade en Pirat som jag förvisso haft en del ljuvliga stunder med, men den vuxna genen i mig förstod att vi tyvärr inte är kompatibla, att vi inte fungerar tillsammans i vardagen. Så jag valde att avsluta det som aldrig riktigt började. Men jag är så stolt över att lilla medberoende jag vågade se sanningen i vitögat, och att jag trots mängder av störiga och röriga känslor vågade ta steget ut i den stökiga singelsumpmarken igen fylld av alla dessa träsktroll som kommer med sexuella inviter i takt med utandning. Att jag vågar se mig om utan att leta. Man ska inte nöja sig, man ska vara kräsen, men ändå flexibel. Pengar är inte essentiellt, kärleken är. Det är viktigt att ha en parter som man är på samma våglängd som, någon som har mer eller mindre samma utgångsläge som en själv. Någon som utmanar och matchar dig. Och det är viktigt att komma ihåg det som skånskan från Göteborg sade igår, en tusenlapp kan inte hålla dig i handen. När det händer, om det händer, då är det någon som har samma tänk som jag. Någon som, om han har tur, får dela min vardag med mig. Och som låter mig vara en del av hans.

Så klart unnar jag inte ens min värsta fiende den resa som jag har gjort, men jag kan inte förringa det faktum att lika barn leka bäst. Ur motgångar, besvikelser och sorg kommer mognad, insikt och ödmjukhet. Att dela en liknande historia skapar förståelse och en fast grund att stå på. Även om jag betalat dyra pengar för att begripa detta som varit solklart för andra alla dessa år så tackar jag ändå min psykolog som uppenbarligen har en ängels tålamod och en schysst slägga som kan krossa det bästa av pannben. Hon kan mig, hon har lett mig rätt ända sedan mamma dog, och även om jag är duktig på att tänka själv så kan en kartläsare vara underbar ibland. Jag tar med mig gårdagens andra visdomsord; vinden välter aldrig ett träd med starka rötter. Därmed har jag, efter egen inombordsanalys, bestämt med psykologen att 2016 är året då vi arbetar med hantering av min prestationsångest, mitt ständiga dåliga samvete och mitt usla tålamod. Där kan jag bli så mycket bättre. Och alla kan alltid bli bättre.

Första steget i arbetet blir att jag härmed lovar att inte lova hur ofta jag skall uppdatera bloggen. För jag blir bara arg och ledsen på mig själv när jag inte hittar tiden att sitta ner och skriva. Texterna kommer när de kommer, jag lovar. Och förhoppningsvis är de värda att vänta på. Har börjat skriva på nästa inlägg redan, men har ingen aning om när det blir klart. Det enda jag vet är att det kommer handla om vita, kränkta män, för det finns ju en del och så klart bör även de få utrymme i min blogg.

Oavsett, tills vi hörs igen.

10959372_10153090542774082_4749485934295391611_n

 

 

Annonser